Ja, livet är verkligen ingen lätt resa. Dessa dagar är så otroligt tunga, varje minut känns som en timme, varje timme känns som en dag, varje dag känns som en vecka... ochsåvidare.Att sen försöka ha ett happyface på jobbet, göra en bra insats.. det är riktigt svårt. För under den glada ytan så sjunker jag.
Vad är rätt, vad är fel? Hur vet man hur länge man ska vara kvar i något tills det är försent?
När vet man det? Det kanske är bäst såhär..men hur vet man?
Allt man gör blir bara fel. Jag vill verkligen, jag vill detta så gärna. Men jag är helt enkelt ensam om att ha viljan där, känns det som. Och är man ensam, då blir det inte lätt. För man ska vara två. Det finns ingen tid, lust, energi, klick..alltid är det ska det vara något.
Go with the flow, när försvann det?
Är rädd för att allt ska bli bra, för man är van vid att när det är bra - då blir allt skit igen. Ska det vara så?
På något sätt så överlever man, jag vet att jag kommer klara det. En sten lyfter från kroppen för varje dag, blir lite lättare med tiden.
Önskar bara att tiden gick lite fortare.
Men allt löser sig. Tänk om, detta kanske blir bra tillslut ändå?
Jag ser ljust på framtiden. Strömstad i sommar igen kanske? Hade en fantastiskt sommar där i somras :) En resa är snart inbokad. Det blir vad man gör det till. Jag måste bli bäst på att finna sånt som Jag tycker är roligt, sånt som Jag mår bra av. Jag Jag Jag Jag!
Nya tag, nya krafter. Det är en dag imorgon också :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar